Seoul, Korea – kraftsamling för folkhälsa                                2013-10-06

Great community! Det är alla överens om här på GAPC i Seoul. Känslan av en mängd kunniga, engagerade, målinriktade kvinnor och män som inte likgiltigt accepterar en utveckling där människor far illa av alkohol. Kvinnor och män som är beredda att utmana alkoholnormer och traditioner som underblåses och byggs upp av en hänsynslös alkoholindustri.

Nej, vi är inga riddare i skinande rustningar men vi ser vad som händer och vägrar att enbart se på när andra – som tjänar stora pengar på produktion, distribution och marknadsföring av alkohol - styr utvecklingen. Vi är över 700 personer från 45 länder och vi är stridslystna.

Vid öppnandet igår citerade GAPAs ordförande Derek Rutherford den tyske författaren J W Goethe: ”Det räcker inte att veta, man måste tillämpa kunskapen.
 Det räcker inte att vilja, man måste göra.”

Under måndagen kunde jag koppla ihop Sampath de Saram från ADIC i Sri Lanka med Dr Hellen från Sarawak för att mötas i en diskussion om alkoholens egentliga respektive förväntade effekter; jag pratade en längre stund med Professor Monica Swahn från Georgia State University, professor i global folkhälsa hur vi kan koppla hennes planerade forskning i Uganda om alkoholreklam med vårt arbete, med våra undersökningar. En av mina och andras roller här på GAPC är detta att skapa kontakter. Vårt bistånd i 11 länder gör att de samlade erfarenheterna hos våra dryga 20-talet partners utgör en stor kunskapskälla hur man kan minska de skador alkohol förorsakar individer, familjer och samhälle.

GAPC är ett kunskapsforum av stora mått, men det är också ett verkligt batteriladdande tillfälle för oss som jobbar med alkoholfrågan. En stor, engagerad, kunnig familj för ett gemensamt mål: En global hälsa.

GAPC = Global Alcohol Policy Conference
GAPA = Global Alcohol Policy Alliance

/ Per-Åke Andersson

En kort film om WOCHIVI. Time to raise!

Som jag har lovat, kommer en blog till ägnas åt WOCHIVI. Jag har fått äran att spendera en hel dag med Faith, Farida och Habibe. Faith är WOCHIVIs chef och själ. Farida är direktör i Cradle of Hope och samarbetar med WOCHIVI. Farida blev inspirerad av Faith för länge sen. Trots eller kanske på grund av sina egna problem med sin make som använder alkohol och kräver Faridas pengar för det, har hon bestämt sig att hjälpa andra kvinnor. Utbilda och erbjuda ett bättre liv - det är det Farida, som annars är advokat, gör i sin fritid. Hon går runt i byar och pratar med kvinnor som tillverkar eller säljer alkohol och berättar om andra möjligheter de har i livet. Sen tillsammans med WOCHIVI hjälper hon dem med att få mikrolån.
Habibe har varit nykterist hela sitt liv. Hon jobbar som Radio journalist och stödjer WOCHIVIs arbete. En gång i vecka sänder hon olika berättelse om kvinnor som har lyckats att ta sig från affärer med alkohol och börja på nytt - till exempel genom att odla och sälja grönsaker eller egg. De tjänar inte lika mycket, men å andra sida är deras liv mycket stabilare och tryggare.
Istället av att skriva mer, har jag gjort en film istället. Njut av deras inspirerande arbete så ses vi igen!

Frö till en afrikansk fotboll utan alkohol

Konferensen i Arusha har lämnat efter sig rejäla kickar. Nedan en person som vill ta sig an alkohol för att minska problemen. Och vilket instrument han har att spela på. Ett väldigt uppskattande mail ifrån en högt placerad fotbollsledare. Hans organisation är med i den alkoholpolitiska alliansen i Uganda, fast inte vår partner - än.

Vi är många som ska ta åt oss av det här berömmet. Jag tänker ta min del av kakan.

/ Per-Åke Andersson
****************

Dear Per-Ake,

Hoping this email finds you well and health. I was inspired by the conversation we had last Tuesday night during the cultural night. The work you do and history of IOGT-NTO Movement is simply fascinating.

Like I mentioned in our conversation on Tuesday night, the conference greatly opened my eyes to the critical need of actively joining the alcohol fight, it's use and abuse. It was a privilege, an honour and turned into an obligation to act now to save lives and families ruined by alcohol.

My family has never had an alcohol problem, my dad never drunk, my mum is a social drinker-you can easily count the bottles of beer she drinks a year and neither do I drink. Well as in our work of Youth Alive (working with children, adolescents and young adults to lead health and proactive life styles) we encounter individuals and groups with alcohol problems, I had never well appreciated the effects of alcohol abuse on individuals, families and communities until I attended the conference last week. The reality of everyday effects of alcohol such as knife crime, road accidents, homicide, gun crimes, kidnap, rape and exposure to HIV/AIDS infections clearly came to the fore. It was a reality check for me and thus I committed to do to something and do something "NOW".

Am going to begin my fight using sports especially football. Like I mentioned, I am Board member and Director of Football Strategy with the biggest football team in East Africa and among the top twenty in Africa called SC Villa. Through the Sc Villa platform and that of the Uganda Super League (the Ugandan Elite league), we shall begin the fight.

Footballers as role-models have a big part to play in this. Am still concreatizing the concept and I will share it with you.

Thanks IOGT, these two days have sprung me into action.

Kind regards

Joseph Kanaaba

CEO
Youth Alive Uganda
**************************
(CEO = VD)

Och lite till från Arusha

Äntligen, äntligen lyckades jag koppla upp mig och logga in för att kunna beskriva 3rd EACA (3rd East Africa Conference on Alcohol) och vårt Partner möte i Arusha från mitt perspektiv (Per Åke har bloggat mycket om det).

Innan jag kom hit hade jag varit i Afrika en gång och det var i Marocco. Så i söndags kväll klev jag på en ny mark och känslan var helt underbar. Innan jag ens kom från flygplanet in i ankomst hallen, kändes allt rätt. Jag insåg direkt att jag inte har något problem med kaos och få regler. Lite underhållande var det att se alla medpassagerare gå runt flygplanet, fotografera sig med den stora maskinen som tog oss över en helt underbar del av Jorden till Arusha. Ja, himlen var klar hela vägen och då fick jag se Alperna som aldrig förut, Adriatiskt hav och sen Grekland som tog mig med häpnad och sen Sahara och Sahara och Sahara. Underbar och respektväckande i sin storlek och sin tomhet. 

Sen landade vi och det fanns inga korridorer och spärrar att passera så människor hittade sig fritt till ankomst hallen. Köer till passkontrollen gömde sig i rörelsen av alla människor och deras glädje, nyfikenhet och spänning. För dem som ändå behövde hjälp att hitta, fanns där några anställda som hade ett svar. Svaren skilde sig från varandra beroende på vem man frågade men till slut löste sig allt. Jag och Öysten Backe från FORUT Norge fick skjuts till hotellet av Region kontorets chaufför Silvery och sen var det bara att ”go with the flow”.  Jag fick äntligen träffa alla våra anställda vilket kändes som att träffa gamla vänner. Värme, skratt och mycket speciell (för mig) attityd jag trivdes med. Här kommer ett exempel på vårt samtal:

Jag: Hi, I am Kristina.

XY från RO: Ah Kristina, welcome!!! I am XY!

Jag: Så nice to finally meet you!

XY: Yeah alright!

Hehe =) Helt underbart!

I måndags och tisdags hade jag två hattar och representerade både IOGT-NTO rörelsens internationella institut samt IOGT International. I rollen som IOGT International viceordförande höll jag ett tal som kan läsas här. Huvudpoängen var…I won’t tell, allt kan läsas på www.iogt.org.  Konferensen avslutades med några uttalande som är mycket bra sammanfattade av Sara Heine i Accent och nämndes redan i Per Åkes inlägg. Det som inte skrevs om än var Orange Day. Varje 25:e över hela året är nu markerat av FN som Orange Day – Day to stop violence against women. IOGT International har börjat med det 25:e augusti och tänker fortsätta tills situationen blir bättre. Här i Arusha fick jag våra deltagare fotografera sig framför en orange projektion med texten:  ”Together we end violence against women. Together we stop excusing alcohol violence”. Här får ni se bilderna. Där är viktigt att ta upp alkohol relaterat våld som ingen pratar om i såna större sammanhang. Vår partner organisation WOCHIVI (Women and children vision) kommer göra en stor kampanj utav det. Stay tuned!

Efter konferensen var över, arrangerade Region kontoret en middag för alla deltagare som kom i sina folkdräkter. Vilka färger!

Under middagen lyssnade vi på ett band som först bjöd på musik som Beatles men sen blev det Afrikas sound och vi fick dansa och hoppa och skaka och twista =)

Det här med att representera IOGT International samt Institutet underlättade inte förståelse av alla IOGT strukturer bland våra partners, men Sara och jag höll sen en föreläsning under Partner möte och förklarade skillnader. Förvirrandet blev lite mindre men det var inte lätt att få feedback från deltagarna som satt i en halv cirkeln och lyssnade på våra bidrag. Att få dem prata, uttrycka deras åsikter och dela med sig av idéer och erfarenhet blev mycket MYCKET bättre när vi använde oss av ”World café” metoden och körde diskussioner om nuvarande situation och kommande processer angående ny ansökan för 3 års period vi ska skriva till Forum Syd och skicka in den 1:a juni 2013.  Den dagen skrev jag på Facebook: ”Our partners rock my world” vilket uttrycker exakt det jag kände och känner fortfarande när jag tänker på dem, på hur dem jobbar och tänker. Otrolig stor ideellt engagemang och vilja att skapa bättre villkor för sina medmänniskor.

Idag har jag fått äran att följa med en av våra partners, nämligen WOCHIVI, spendera en dag med dem och uppleva deras styrka, motivation och hopp.  Nästa blogg inlägg kommer jag ägna bara åt dem.

Tack för mig, vi ses snart =)

Kristina

Jag är John Carlos tumme

John Carlos, ni vet Black Powernäven i luften från prispallen i Mexiko-OS, förklarade i TV att den knutna näven symboliserade att när fem ensamma (fingrarna) sluter sig samman till en blir de mycket starka.

Mitt bidrag, det finger jag utgjorde i Arusha, var att föreläsa om några av de metoder alkoholindustrin använder för att få inflytande över folkhälsopolitiken i afrikanska och asiatiska länder, för den del andra med. Dels ICAP (www.icap.org) med sina "leveranser" av färdiga lagstiftningar/policies till utvecklingsländers regeringar, dels industrin med CSR (socialt ansvarstagande) för att mjuka upp politikerna men också det som kallas "self-regulation" av alkoholreklam så att den inte ska vara oetisk (som bilden ovan). Det var tisdagen med parlamentarikerna närvarande.

Min insats under onsdagens partnermöte var att förklara att vårt arbete ska vara rättighetsbaserat. Det ska ta sin utgångspunkt i de rättigheter varje individ har, varje kvinna, varje barn. För barnen beskrivet i barnkonventionen (http://www.rb.se/vartarbete/barnkonventionen/Pages/langversion.aspx).

Det blev helt sjukt eftersom jag haft massor att göra så efter middagen på tisdagkväll, vid halvelva först, satte jag mig och planerade min föreläsning. Det blev bara några få timmats sömn men det blev en bra föreläsning. Jag tror att alla är införstådda med att man ska göra sina planer för 2014-2016 (de ska lämnas in till sommaren) med rättighetsglasögon. Bra jobbat Marianne Hallbert, som ställde krav redan på försommaren att barns rättigheter skulle ges plats. Sic! Junisprofil så det sjunger om det.

När jag igår kväll lutade mig tillbaka i en vilstol på Addis Abebas flygplats i väntan på planet till Stockholm, med Tomas Bannerheds "Korparna" i näven, slöt jag ögonen, jovisst, dels för att jag var skickligt trött, och kände en verkligt stor tillfredsställelse. Vi är på väg att blir riktigt starka i Östafrika. Och 'vi' är inte 'vi' bara utan 'dom' kompisarna också, förstås! Vi gör redan skillnad och vi kommer att göra mer skillnad. Släng dig i väggen, Paul Walsh!
Skithäftigt! egentligen. Eller 'fett' kanske jag ska skriva för att undvika fornnordiska.

/ Per-Åke Andersson

Kenya tar täten

Några hem och nya in. På onsdag var det partnermöte och då hade parlamentarikerna och några till gett sig iväg. Det sista vi gjorde medan de var kvar var att anta en deklaration. Efter att det första förslaget fått en hel del kritik, det var ingen riktig deklaration, kom redaktionskommittén igen med ett riktigt bra förslag. Du kan läsa Sara Heines kommentarer omkring det på Accentmagasin http://www.accentmagasin.se/politik/arushakonferensen-hall-industrin-borta-fran-alkoholpolitiken/

Budskapet hade blivit tydligt och lättförståeligt. Lätt att förstå eftersom det fanns de som ett tag tyckte att man ska ta in industrin för att få dem att göra det man vill ska hända. Så ska man lära känna fienden, var tesen.

Det fick mig att under gruppdiskussionen fråga om någon trodde att vitt kan förbli vitt om man tillåter svart att blandas i. Ju mer svart (alkoholindustrin) man blandar in i det vita (folkhälsan) desto mindre vitt blir det vita. Liknelsen gjorde problemställningen tydlig. Jag var absolut inte den enda som argumenterade på det sättet.

På måndagen hade Kenyas John Motutu (t v på bilden; t h ses Ananilea Nkya, ledare för TAMWA) och William Okibe visat hur Kenya skrivit in i den nya lagen att alla kenyaner har rätt till högsta möjliga hälsa vilket gör en expansion av alkoholmarknaden omöjlig. Ja, alkoholkonsumtionen måste istället kraftigt sänkas. Det ska blir mycket spännande att fortsätta följa Kenyas utveckling, inte minst som Diageo genom EABL, East Africa Breweries Limited, kommer att göra allt för att motarbeta lagens och politikens genomförande. Samtidigt försöker Diageo samarbeta genom att erbjuda sitt lågprisöl Keg som ska slå ut den informella marknaden i Kenya. SÅ kan man också agera för att expandera, för att kapa åt sig marknadsandelar.

Tror att jag ska tipsa Maria Rehnström, som den ena ordföranden i det "råd" som ska följa upp hur länderna implementerar den globala alkoholstrategin, att ta sig en titt på Kenya. Kanske kommer Kenya att bli stilbildande. Det luktar lite pionjär om dom.

Per-Åke Andersson

Samtal, öppnade ögon och hur allt är nära

Slår mig ned bredvid en kvinna, vänder mig bort från henne och börjar snacka med mannen till vänster om mig. Gör man så? Vad skriver Ribbing om sånt beteende?

Fick ett väldigt intressant middagssamtal med Joseph från Youth Alive Uganda. Han sitter i styrelsen för den enligt honom utan konkurrens främsta fotbollsklubben i landet. Han vill, trots att fotbollen i Uganda även den är nedsölad med sponsorpengar från alkoholindustrin. Ölmärket Bell bidrar med stora pengar till hans klubb. Men han hoppas ha chefens öra så han tänkte börja ifrågasätta om deras fotbollsklubb verkligen ska göra reklam för öl.

Han var en av dem som efter de här två dagarna berättar att ögonen öppnats för hur alkohol ställer till oreda eller skada. En särskild workshop tog upp hur kvinnor och barn drabbas och hur de kan stärkas.

Strax före middagen fick jag ett telefonsamtal från Sri Lanka. Det var Marikkar som jobbat med oss där sedan som det känns hur länge som helst nu. Men en mobil strax norr om mitten av Sri Lanka (Vavuniya) i kontakt med en dito i Arusha i en annan världsdel ..... vi pratas vid en annan dag till ett lägre pris.

Har lite kontakt med Sverige under kvällen också för att via Skype diskutera tänder med dottern.

Världen är liten och överallt. Allt är långt borta och nära. Mötet med andra människor i jobb för samma sak ger en särskild känsla.

Per-Åke Andersson